Ljusstrimmor

Idag har jag varit på pilgrimsvandring i stan trots att jag var riktigt trött efter jobbet.
I tystnad, bön, eftertanke och delning genomförs en vandring i grupp.
För mig är det som en oas där jag kan lämna det som tynger och ta in nya perspektiv och mer positiva tankar.
Det frigör en process av läkedom mitt i livet och alla intryck som  pockar på uppmärksamhet.

I stillheten och eftertanken dyker även det svåra upp som behöver bearbetas. Jag tillåter mig själv att ta emot de tankar och känslor som kommer men när det kommer till att sörja är det svårt! Är som en hög mur som inte går ta sig över än. Tårarna fastnar och kroppen blir mycket matt. Försöker ändå ta in de ljusstrimmor av hopp och glädje som finns runt omkring mig.

Detta inlägg kanske inte  blev så inspirerande men också  i  det mörka och negativa finns alltid någon strimma av ljus och hopp! Vill jag tro och hoppas på iallafall...